torsdag, oktober 15, 2009

Vänskapsband!

Som ett yrväder kommer hon invirvlandes och kindpussarna haglar på klassiskt franskt maner. Nu är det inte jag som står i centrum för Dominique Grangeons glädjeyttringar och uppmärksamhet utan ett Brittiskt par i övre medelåldern. De är sedan några år vänner och har etablerat ett något tätare förhållande än det normala som brukar gälla mellan köpare och säljare. Anledningen till Dominiques sena (och påtagliga) ankomst förklarar hon med en lunch i Orange som dragit ut på tiden och dessutom med alldeles för mycket rosévin. Som sällskap har hon haft Laurence Feraud från Domaine du Pegau och Karine Diffonty från Cuvée du Vatican.

Just detta gör mig först lite förundrad. Jag som trodde att alla i regionen var bittra konkurrenter och sysslade med intriger och falskspel. Det visar sig snarast vara tvärtom. Det råder en familjär stämning mellan producenterna och dessutom upplever jag att det förekommer vänskapsband mellan många av dem. Egentligen är det kanske inte så konstigt. Många har säkert följts åt i skolan, umgåtts via föreningsliv och lärt känna varandra genom den äldre generationen. Området är egentligen inte så stort och samhällena är inte större än att grannar har kontakt med varandra. Är man dessutom vinbonde så blir kanske gemenskapen ännu påtagligare. Faktum är att det känns ganska befriande och som besökare känner man sig välkommen i gemenskapen.



Vid min ankomst till Domaine de Cristia är jag lite försenad och anländer stressad med andan i halsen. Det hade jag inte behövt för Dominique är som ni förstått inte där. Istället möts jag av ett Brittiskt par som visar sig ha sommarhus i Bourgogne men besöker Chateauneuf du Pape regelbundet under sina vistelser i Frankrike. Medan vi väntar på Dominique serveras vi kaffe av mamma Grangeon. Det Brittiska paret och jag hinner bekanta oss med varandra. Han heter David och är som de flesta Britter både artig och belevad samt utrustad med talets gåva. Hans hustru minns jag tyvärr inte namnet på men det visar sig att hon inte gillar vin och deltar därför inte heller i provningen utan passar på att utföra lite andra ärenden. David däremot är en riktig vinälskare och samlare. Han investerar i vin från främst Bordeaux men även Bourgogne fast dricker helst vin från Chateauneuf du Pape. Kul tycker jag. Han berättar att han besökt området regelbundet under många år och hyser en speciell kärlek till söderns viner. Däremot investerar han aldrig i dem. De ska drickas anser han. Han berättar också att han lärt känna Dominique redan med årgång 2000 och att han sedan regelbundit besökt egendomen men även träffat Dominique i England under hennes resor dit. Att de har utvecklat vänskapsband kommer att bli uppenbart.

En som också besökte egendomen tidigt i deras karriär var Robert Parker. Dominique berättar att de en dag fick besök av Bob som hört ryktet om deras start med buteljering under egen etikett och han ville därför veta mer. Hon kan inte dölja sin tacksamhet för att han uppmärksammade dem tidigt och att det hjälpt dem mycket med hans beröm av framförallt premiären med "Cuvée Renaissance" i årgång 2000. Hon berättar att det är enormt svårt att sälja sina produkter på den inhemska marknaden som nyetablerad producent. Endast 10% av volymen säljs idag i Frankrike, resten går på export. Hon menar att den genomsnittlige franske vinkonsumenten misstror allt som är nytt och håller sig till de etablerade och redan kända egendomarna. Hon säger också att inte bara de själva utan hela regionen har mycket att tacka Robert Parker för. Om just Domaine de Cristia, skrev Parker nyligen följande:

“As I have indicated over the last few years, this is one of the superb newer producers in Chateauneuf du Pape.”

Idag drivs Domaine de Cristia av tredje generationen Grangeon. Det var 1942 som farfadern Etienne grundlade egendomen och hans son Alain tog sedan vid men även han fortsatte att sälja på bulk till négocianter. Ungefär 10% av volymen lär de ha behållit för eget bruk och försäljning till lokala bybor. På tur att ta över stod Baptiste som beslöt sig för att börja buteljera hela skörden under eget namn med årgång 1999. Ytterligare ett exempel på en företeelse vi sett förut. Enligt Dominique misslyckades dock det mesta med premiärbuteljeringen och mycket av det som nådde marknaden fick återkallas. Korkarna läckte. Nytt försök med årgång 2000 och speciellt då "Cuvée Renaissance" blev en succé. Denna kunde man dock inte lansera 2001 på grund av att brodern inte kunde hitta dokumentationen över cuvéens tillkomst och sammansättning.

Dominique berättar att man hade en tjej som utförde sin praktik på egendomen och Baptiste tyckte så bra om henne att de blev ett par. Tydligen slocknade glöden och de bröt upp och när så årgång 2001 skulle blandas insåg man vem som hade koll på receptet! Pappa Alain fick medla och därför kunde man återigen lansera cuvéen men först i årgång 2003. Så kan livet för en vinproducent också te sig.

Egendomen är belägen inne i Courthezon och markerna är spridda i den östra delen av AOC Chateauneuf du Pape. Man har totalt 21,5 ha mark som fördelar sig på 13 ha i Chateauneuf du Pape (varav 1 ha är planterade med gröna druvor). Resten är spridda mellan AOC Côtes du Rhône, Côtes du Rhône Villages och Vin de Pays. En del av marken ligger i ett lieu-dit med just namnet Cristia som i sin tur ligger granne med Rayas. Vinstilen anses tillhöra det man kallar halvmodern men om jag skulle ge mig på en klassificering tycker jag stilen är väldigt modern. De röda druvorna avstjälkas och i vissa år utför man samma typ av uppvärmning av druvmusten som Chateau de Beaucastel tillämpar. Detta för ökad extraktion. Sedan årgång 2008 är man certifierade av ECOCERT som Agriculture Biologique.



Man gör en herrans massa olika viner och dessutom har man en serie som baseras på uppköpta druvor. Nedan följer en sammanställning över de olika cuvéer från Chateauneuf du Pape som saluförs:

Chateauneuf du Pape Blanc ca: 5000 flaskor per år. Åldern på stockarna är mellan 20 och 50 år, blandningen utgörs av 30% Grenache Blanc, 30% Clairette, 30% Roussanne och 10% Bourboulenc. Vilar i 8 månader på ståltank förutom 10% som får ligga på nya barriques.

Chateauneuf du Pape Blanc "Vieilles Vignes" ca: 1200 flaskor per år från 50-70 år gamla stockar varav alla är Grenache Blanc. Vinet lagras i 8 månader på nya barriques.

Chateauneuf du Pape som kommer från ca: 9 ha och produktionen utgör årligen ungefär 36 000 flaskor. Druvsammansättningen är 80% Grenache, 15% Syrah och 5% Mourvedre. Genomsnittsåldern på stockarna är 50 år. Grenache lagras i cementtankar medan Syrah och Mourvedre lagras i 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Vieilles Vignes" gjordes första gången 2004 och har sedan lanserats alla efterföljande årgångar. Dock lär det inte släppas någon årgång 2008. Kommer från 1 ha med sandjord och utgörs av 100% Grenache. Åldern på dessa stockar är 70-80 år. Det görs ca: 3000 flaskor årligen och vinet lagras på 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" gjordes med start årgång 2000 och har därefter lanserats 2003, 2004, 2005 samt 2007. Inte heller denna cuvée lär lanseras i årgång 2008. Görs från 1,5 ha med 60% Grenache (50-100-åriga stockar), 30% Mourvedre och 10% Syrah. Årligen görs det ca: 6000 buteljer. Vinet lagras på barriques varav 25% är nya och resterande 2-3 år gamla.
I jämförelse med mitt besök hos Le Clos du Caillou kunde skillnaden inte vara större. Klanderfri engelska och en riktigt engagerad provningsledare. Dominique sprudlar av energi och glädje när hon berättar om egendomen och vinerna. Att jag sedan har turen att pricka in mitt besök samtidigt som det trevliga paret från England gör inte saken sämre.




Så till de aktuella vinerna:

2008 Domaine de Cristia, Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache" har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med ljus röd frukt och en antydan till garrigue. Ingen märkvärdig eller stor doft att tala om.

Smaken är rund, örtig, fruktig med en aning kryddighet och smörkola. En antydan till grönhet även i smaken.

Nja, det här var knappast imponerande. Korrekt och helt okej som vin betraktat men någon stor upplevelse är det inte. Det känns generöst med 85 poäng men vinet är ju klart drickbart och i en stil som är trogen sitt ursprung. Ej bedömt av Parker. Vinet kostar € 5,40 vilket kanske inte direkt är prisvärt men inte heller avskräckande dyrt. Fast många viner för billiga pengar bjöd på betydligt större upplevelser. 100% Grenache under egna etiketten från Vin de Pays des Portes de la Méditerranée.



2008 Domaine de Cristia, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med inslag av läder, tuttifrutti och annat sött godis. Vanilj och allmänt sötfruktigt. Kanske något större i doften än det föregående vinet.

Smaken är rund, söt och fruktig med jordgubbar, lakrits och en pigg syrlighet. Nästan lite bubbelgum och drag av macération carbonique.

Inte heller detta imponerar så speciellt men betyget blir något högre, 87 poäng. Ännu ej bedömt av Parker. Jag kan återigen känna att alternativen i detta segment är betydligt attraktivare från många andra producenter. Kan sträcka mig till att vinet är korrekt och helt okej att dricka men det bjuder inte på någon komplexitet eller spänning att tala om. Vinet görs av 100% Grenache och även detta buteljeras under egna etiketten. Priset är € 6,90.


2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape har en ljus purpurröd färg. En större doft kommer nu ur glaset. Kryddigt med backelit, örter och viol. Kafferost och kanel.

Smaken är robust med tydliga tanniner och stramhet. Lakrits, med rå körsbärsfrukt och lite saffran. Lite egen i sin karaktär.

Inte heller detta var så värst imponerande eller omvälvande. Dock ökar kvalitén något och vinet bjuder på större doft och mer smak fast också lite mindre charm. Det blir 89 poäng vilket är lite generösare än Robert Parker som nöjde sig med endast 87 poäng. Snålt men detta är inget direkt insmickrande vin och jag kan förstå hans lite reserverade hållning. Jag tycker även att prislappen på hela € 23.- är helt i det blå och motsvarar inte alls den upplevelse vinet levererar.



2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en purpurröd färg. Doften är söt med kryddighet och lakrits med inslag av fatvanilj. Nästan syltig med kokos och mentol samt rostat kaffe. Choklad och karaktär av nya världen. Frisk och fräsch med en parfymerad slutknorr.

Smaken är sötfruktig med jordgubbar, lakrits och bärighet. Violpastill, finmalda tanniner och smörkola i den något eldiga eftersmaken. Lite lustigt så är smaken både stram och lite tuff med en viss torrhet, trots den annars söta framtoningen.

Kvalitetsstegringen är nu påtaglig. Det händer mycket mer i både doft och smak. Framtoningen är trots att det är ett stort vin, mera elegant och feminint än man skulle kunna tro. Det här är ett läckert vin som är ganska tillgängligt redan nu. Insmickrande i sin stil men med rejäl lagringspotential. När 2007an senare dök upp blev dock årgångsskillnaderna uppenbara. Jag sätter 95 poäng vilket är högre än Parkers 93 poäng. Återigen känns de lite låga. Jag inbillar mig att 2006orna utvecklats bättre än vad han trott. Rabatten på priset antyder ändå att man haft något svårt att sälja detta vin. Priset är € 40.- vilket är ganska mycket lägre än för det ett år yngre vinet.


2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape ljus purpurröd färg. Doften är stor och örtig med kryddor som kanel och lavendel. Lakrits och gummi.

Smaken är rund och mjuk med ett bärigt intryck. Lakrits, kryddor och körsbär. En aning gummi och eldighet i eftersmaken. Tanniner fast elegant och tillgängligt. Ett gott vin.

Absolut bättre än 2006an. Större och rikare i allt. Ett bra vin med framtiden för sig. Det blir faktiskt 93 poäng och det är något mer än Parkers 90-92 från ett fatprov. Spännande att se vad alla dessa bedömningar gjorda från fatprov kommer att ta vägen. Priset känns lite mer motiverat för denna årgång men det är ändå onödigt högt jämfört med många andra egendomar. Vinet kostar € 24.- på plats.



2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkt purpurröd färg. Det doftar kryddor och massor med nymalet kaffe. Choklad, kola, fikonkompott och kokosfett. Massor av mörk frukt med en aning bränd karaktär. Violer, torkad frukt och julkakor av ingefära och kanel. Animalsikt och närmast djuriskt mot slutet. Här finns det potential.

Smaken är söt med jordgubbar, kola och lakrits. Tanniner, eldighet och en stor samt lång och intensiv eftersmak som nästan är tuff. Fikon, gummi och Portvin. Mineralighet som en gjutjärnsgryta. Snackar vi utryck som “packat och fullt av framtidspotential” så är det här vinet ett lysande exempel på detta.

Min nyfunne Brittiske vän ler och säger att han förstår varför “you know who I mean” gillar det här. Han tänker givetvis på Bob. Han har från fatprov bedömt vinet till 95-98 poäng med tillägget: “This is prodigious stuff that should age into a monumental bottle of Chateauneuf du Pape in 7-10 years.” Jag håller med om texten men inte riktigt betyget. För mig blir detta lite svårbedömt. Det är ett kraftpaket utan dess like men det är samtidigt lite oförlöst och hårt. Jag kan inte helt förlika mig med vinet under provningen men senare ska jag få chansen att prova vinet i ensamhet och då övertygar det mer. Jag får totalt sett ett mycket stort spann under de dagar jag följer vinet. Jag varierar mellan 94 till 97 poäng men jämkar så småningom till 95/96 poäng och inbillar mig att det kommer att kännas försiktigt när vinet fått lite mognad. Lite för mycket av allt just nu och därmed något svårbedömt. Kostar hela € 52.- och är firmans dyraste vin. Värt så mycket pengar kan kanske aldrig vin vara men i förhållande till övriga marknaden så får det anses helt okej. Det görs ju faktiskt endast 3000 flaskor av vinet per år. Wine Spectator 96 poäng.



2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Renaissance" har en mörkröd och intensiv färg. Doften är stor med kryddighet och medicinalkaraktär. Nästan som gasbinda. Backelit och animalsikt med julkryddighet, choklad och kokos samt fikon och malört. Oerhört förföriskt i doften men också svalt och läckert i den varma stilen. Doften är för mig större och elegantare i det här vinet jämfört med det förra.

Smaken är ren och frisk med en intensiv samt koncentrerad eftersmak. Choklad, kola, lakrits och påtagliga, nästan tuffa, tanniner. Fikon och syltade körsbär med en härlig rondör. Mycket gott!

Det här vinet tilltalar mig direkt och jag faller för det. Jag känner att jag på något odefinierbart vis gillar detta bäst. Jag är också tryggast med betyget för det här vinet och sätter ganska direkt 95/96 poäng som inte ändras över de dagar jag sedan följer vinets utveckling. Robert Parker nöjde sig med betyget 93-96 poäng från fat och tillade “This should be one of the more remarkable wines from the vintage and capable of lasting two decades or more.” Vinet är något billigare än det förra och kostar € 48,- på plats. Så görs det ju också dubbelt så många buteljer per år. Wine Spectator 95 poäng.



2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes Blanc" har en ljusgul färg. Doften är stor och fet med ett vaxigt intryck. Apelsinskal och citrusfrukt. Ganska liten men fin doft.

Smaken är eldig, kryddig med fatinslag och varma toner. Ändå friskt. Apelsin, melon och citrus.

Det här smakprovet kommer lite olämpligt. Jag ber om att få prova vinet och Dominique plockar fram en redan öppnad flaska. Hon är först lite tveksam efter att ha doftat och smakat på vinet men beslutar sig för att låta mig få prova. Efter allt rött och de sista lite tuffare vinerna så kommer inte detta helt till sin rätt. Jag tycker att det känns lite orent och faktiskt även ointressant. Kanske är det jag, kanske är det en dålig flaska eller så är vinet så här. Jag landar på 89 poäng vilket för en gångs skull är lägre än Parker som ger 90 poäng. Vinet kostar € 38.- på plats.

För den som önskar läsa vad Jeb Dunnuck tyckte i sin The Rhône Report går det bra här.

Efter avslutad provning frågar Dominique mig om jag vill ha en öppnad flaska från provningen med mig (flaskorna har ungefär 2/3 av innehållet kvar). Självklart vill jag det och hon föreslår 2006 "Vieilles Vignes" eftersom jag varit lite obeslutsam kring denna. Jag accepterar men hon ser min fundersamhet och undrar om jag kanske vill ha någon annan istället? Plötsligt säger hon att jag kan ta en flaska till. Kanske samma vin från årgång 2007 så att jag kan jämföra dem? Hon ser återigen att jag har beslutsvånda och när jag börjar svamla om att jag är ganska säker på min sak när det gäller 2007 "Renaissance", klämmer hon i med att jag kan den med mig också. Därför får jag under loppet av tre kvällar chansen att följa dessa tre viner och då visar de delvis upp en annan sida.


Det är tydligt att årgång 2007 är betydligt mer koncentrerad än 2006. Det är också tydligt att tillsatsen av Mourvedre i "Renaissance" gör vinet mer klassiskt och elegant med en svalare och mineraligare framtoning. Kanske inte mindre koncentrerat men mer balanserat. Detta är något som jag upplever som tydligt för just årgången – att vinerna med en stor andel Mourvedre upplevs som något friskare än de viner som innehåller hög andel (eller endast) Grenache, vilka framstår som betydligt mer kompakta och sötfruktiga. Inte desto mindre är det just 2007 "Vieilles Vignes" som efter tre kvällar framstår som det bästa vinet. Jag är ganska övertygad om att jag kommer att älska det vinet när det blir dags för omprovning.

Nu gäller det att samla kraft och snabbt jaga vidare till nästa ställe – ett besök jag verkligen sett fram emot. Även om stämningen inte kommer att bli lika hög som hos Cristia, blir upplevelserna av vinerna total. Jag kommer inte att prova bättre viner under resten av vistelsen men det viste jag knappast då – tänk vad de åstadkommit, dessa Sabonare!

17 kommentarer:

Kayaker sa...

Hahaha! Jag anade att posten skulle handla om Domaine de Cristia med tanke på vad du skrev i den förra.
Dominique är verkligen ett supercharmigt yrväder och för vår del så räckte det med en provning och ett "shoppingbesök" på vägen "hem" under samma dag för att komma till bisousnivån när vi skulle cykla därifrån.
Vad gäller vänskapen så brukar flera av de unga odlarna umgås en hel del och prova varandras viner.
Marie Giraud och Dominique är enligt bägges utsago mycket goda vänner. Jag antar att Marie tycker bäst om Renaissance av Cristias viner.

Mina Vinare sa...

Hej Kayaker!

Har man träffat Dominique så förstår man liknelsen. Hon är jättetrevlig och oerhört öppen som person. Jag har aldrig träffat Baptiste men min kompis har mött honom och han lär vara lika sympatisk.

Jag vet att Julien berättade att man träffas tillsammans och provar varandras viner men det verkar finnas en sammanhållning utöver detta som känns både genuin och lite unik.

En producent som jag tyvärr missade var Giraud. Jag hade kontakt med Marie innan resan och hon verkade mycket sympatisk men nu räckte varken tiden eller pengarna till ett besök hos dem. Giraud hade dessutom lite märklig kvotering på sina viner. Man hade fått köpa mycket standardvin för att komma över de två specialcuvéerna.

Som jag förstod det är Dominique och en av systrarna Sabon på Clos du Mont Olivet bästa vänner. Minns dock inte vem av dem det är. Jag träffade David Sabon och han beklagade sig över att Dominique och hans syster drack upp alla gamla dyrgripar i källaren. Deras Cuvée du Papet årgång 1990 lär vara ett av de mest eftertraktade vinerna hos de lokala. Denna dricker tydligen gärna Dominique om hon får chansen.

Dags att sadla om?

/ MV

Kayaker sa...

Det är många som kvoterar och det är inte svårt att räkna ut varför. Det var dock ingen kvotering av vinerna när vi träffade Marie och Pierre på Domaine Giraud. Visserligen fanns inga 2007:or av specialcuvéerna att köpa men det var fritt fram att köpa av 2006:orna.
Det är förståa möjligt att det faktum att vi kom på cyklar och hade ganska små ryggsäckar gjorde att vi slapp kvotering. Dessutom så sålde de väl alla 2006:orna på Vinadea när vi var där i maj så det hade väl inte varit någon större poäng att kvotera när vi hade kunnat köpa vinet hos Vinadea på vägen "hem".
Jag har funderat på att sadla om många gånger men det kommer förmodligen inte att hända även om osvuret är bäst...

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Jag stötte endast på två som kvoterade – Giraud och Clos Saint Jean. Pierre Usseglio ville överhuvudtaget inte sälja sina specialcuvéer.

Maries svar till mig löd:

Thank you for your message, at the end of June the 2007 will be available and you can buy them at the Domaine. The prices of the 2007 are:

Tradition : 21 €
Gallimardes : 28 €
Grenaches de Pierre : 40 €

I just want to inform you that we never sell Grenaches de Pierre and Gallimardes alone, usually we propose a case of 12 with 8 Tradition , 2 Gallimardes and 2 Grenaches de Pierre.

Nu var jag aldrig där så hur det fungerade i praktiken vet jag inte. På Vinadea fanns det endast 2006or när jag var där i juni (dock inga Grenaches de Pierre).

Bästa!

/ MV

Kayaker sa...

Domaine La Barroche kvoterar Pure. För att komma över en flaska på plats så får du köpa en låda med 6 viner och i en sådan låda är det en flaska Pure.

Mina Vinare sa...

Just det! Glömde helt bort Barroche. Julien packade sina lådor för fullt när jag besökte honom. Miss av mig.

/ MV

Anonym sa...

Clos Saint Jean kvoterade alltså. Hur många flaskor bas-cuvee var du tvungen att köpa för att komma över en flaska av Machina eller Des Fous?
Det ändrar isf min uppfattning på det svenska priset från överprisat till riktigt rimligt i mina ögon.

Är inlägget på G? Ska bli kul att läsa.

Hälsningar Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Clos Saint Jean hade ett lite udda upplägg. Genom köp av 12st bas-cuvée fick man köpa 3st Deus ex Machina och 3st La Combe des Fous. Tydligen tillämpar de detta stenhårt – ännu hårdare mot importörerna. De har en kvot som är ”sämre” än den för privatpersoner. Det påverkar säkert priset en hel del i slutändan. Nu kostade ju bas-cuvéen rimliga € 20,30 på plats att jämföra med överpriset i Sverige (och Danmark).

Redan i januari/februari var volymerna uppbokade enligt Vincent Maurel.

Om jag ska följa den kronologiska ordningen så dröjer det ett tag innan inlägget kommer. Kanske ändrar jag ordningsföljden och då är det nog bara tre inlägg bort.

Ha det!

/ MV

Mark Squierrrrs sa...

Specialcuvéerna är ett jävla skit. De skapar bara en massa hets och problem för producenter och importörer som inte kan sälja basvinerna som de ska tjäna sina pengar på. Kvoteringar hit, kvoteringar dit.

Specialcuvéer är ett sätt för de stackars producenter som inte har haft vettet att göra sig av med sina dåliga plotter för länge sedan, utan måste dras med dessa men samtidigt kunna få några 99-poängare från Parker och få lite status ändå.

Det är producenterna som Clos du Papes och Charvin som är de riktigt "stora" producenterna. Vilken fjant som helst klarar av att producera 3000 flaskor topp-grenache från något gammalt hyfsat läge. Att producera 100.000 flaskor topp-kvalitet är en HELT annan utmaning. Det är inte ens jämförbart.

Heja Leoville-Las Cases! Heja Latour!

Jos sa...

Hej! Trevlig post, men en reflektion; Du använder ju "Parkerskalan" och intervallet 80-89 är enligt Parker "barely above average to very good". Detta gör alltså att 85 poäng klart bör vara över medel. Således, ett högt poäng. Nu får "Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache"" ett betyg som betyder klart över medel (80 är ju bara strax över medel)men som du skriver som "knappast imponerande" och som du tvivlar på ens är värt 60 spänn. Känns som du lagt på minst 10 poäng för mycket med tanke på din motivering och vad poängen betyder på Parkerskalan.

Mina Vinare sa...

Hej Mark!

Håller delvis med dig och ger dig rätt i att det är strongt av en producent som Clos des Papes att producera nästan 100 000 flaskor renaste nektar. Charvin tillhör väl knappast dem som gör så stora kvantiteter med sina 30 000 buteljer per år. Att han dessutom är riktigt otrevlig i sin person gör honom inte intressantare.

Ta Clos Saint Jean som exempel så gör de 80 000 flaskor av sin bascuvée per år. Ett vin som i årgång 2007 är enormt bra, dessutom till ett pris som är mindre än hälften av Clos des Papes. Att de då buteljerar ungefär 6000 flaskor vardera av La Combe des Fous och Deus ex Machina måste väl anses helt okej och dessutom spännande. Dessa bägge cuvéer görs i princip av skörd från samma parceller som basvinet men man selekterar musten från de äldsta stockarna.

Andra producenter väljer att buteljera enskilda lägen var för sig för att premiera jordmån och läget framför att blanda dem med skörd från parceller spridda över ett ganska stort geografiskt område med olika förutsättningar. Allt detta dessutom till en bråkdel av priset för ett vin från Bordeaux. Ungefär i nivå med vad ett andravin brukar kosta.

Specialcuvéens existens får vi nog acceptera. De har kommit för att stanna. Sedan förstår jag inte alls resonemanget om att de orsakar problem för producenterna, det är ju de själva som väljer. Importörerna behöver vi knappast bekymra oss om. Jag gråter knappast ikapp med dem när jag köper eller dricker vinerna. Just resonemanget om att det är synd om importörerna har jag aldrig begripit. Det är tufft att arbeta för brödfödan – det gäller alla.

Om nu vilken fjant som helst klarar att producera 3000 flaskor toppvin är det ju bra. Då kommer snart marknaden att svämmas över av producenter från hela världen som lanserar toppviner – fast då endast 3000 flaskor av varje sort.

Med tanke på ditt alias läser du säkert på Bulletin Board och för ett tag sedan fördes en debatt om specialcuvéerna och Parkers syn på saken tycker jag är intressant:

“sorry to say...but we will see more and more special cuvees as there are infinite possibilities for them with the size and diversity of Chateauneuf-du-Pape....but maybe when all the the vigerons in Puligny-Montrachet decide to stop making grands crus and premier crus and just blend everything together and sell it as PULIGNY-MONTRACHET AOC.....and at much lower prices ...some of these CNDP producers will follow suit...”

Läs gärna hela tråden här:

http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=194325

Nästa inlägg handlar om en producent som gör två special/vingårds cuvéer men i nästan samma kvantiteter som deras basvin – är de då också fjantar?

Vi tycker olika och det är helt okej!

/ MV

Patrik sa...

Håller med Jos. Om man nu ska ge sig på att prata om prisvärdhet, så hur kan ett vin som får 85 poäng och kostar 60 (!!) kronor inte vara prisvärt? Snacka om inflation.

Mina Vinare sa...

Hej Jos!

Det här med poäng är ibland ett aber. Kanske dags att sluta skriva ut dem?

Vinet är värt 60kr i jämförelse med mycket som finns i Systembolagets sortiment men jämfört med vad motsvarande typ av vin kostar hos konkurrenterna i Chateauneuf du Pape så känns priset löjligt högt. Du kan köpa en hederlig bra Côtes du Rhône i vilken livsmedelsaffär som helst i Frankrike för ungefär samma eller billigare pengar. Att då begära € 5,40 direkt hos producent känns lite magstarkt. Det var min reflektion över prisbilden. Inte om vinet är värt sitt pris i förhållande till kvalitén. Parkerskalan tar ju som bekant ingen hänsyn till förhållandet pris kontra kvalité.

Beträffande Parkerskalan så känns den en aning förlegad i sin definition av intervallet. Hur många viner dricker du idag som faller under 80 poäng? Det kan inte vara många. I de fall det händer känns det oftast som det handlar om defekter eller rena skador på grund av felaktig lagring eller hantering. Med dagens kunskap och teknologiska framsteg måste det vara en prestation att göra et vin som faller under 80-strecket.

Skalan togs ju fram för 30år sedan och då lär skillnaden mellan vinerna varit betydligt mycket större. Idag faller nästan alla viner från exempelvis Bordeaux inom ramen 80-100 poäng. Jämför med vinerna från 70/80talet.

En enkel sökning hos Parker på viner från Bordeaux mellan åren 2000-2008 ger 36st (0,83% av alla bedömda) viner i intervallet 70-79 och 4287st viner mellan 80-100 poäng. Samma sökning från 70-talet ger 224st (17,65% av alla bedömda) i intervallet 50-79 poäng och 1045st mellan 80-100 poäng.

I detta tror jag sanningen ligger. Dagens viner är i princip alla medel eller över medel jämfört med när intervallerna togs fram under 70-talet. Det gör nog också att många upplever att flera av de bättre vinerna ”trycks ihop” i ett intervall mellan 90-95 poäng. Skillnaderna är säkert mindre i poäng idag i jämförelse med för 30år sedan. Inte desto mindre märks de även idag.

I min värld är inte "Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache" ett speciellt spännande vin och inte heller av så hög kvalitet, jämför med mycket annat jag provat men icke desto mindre är det ett korrekt och välgjort vin som säkerligen skulle upplevas som världsklass gentemot mycket av det som gjorde på 70 och 80talet i samma kategori. Jag har funderat en hel del kring detta problem och sedan ett tag bestämt mig för att helt bortse från vad poängintervallet egentligen innebär i ordalag. Det blir svårt när man funderar på vad 85 poäng egentligen betyder i ord. Så här lyder definitionerna från The WA:

80 - 89:
A barely above average to very good wine displaying various degrees of finesse and flavor as well as character with no noticeable flaws.

Jag tror att det är dags för The WA att börja fundera kring definitionerna nu när vi närmar oss 2010.

Vet inte om detta hjälpte men så resonerar jag?

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej Patrik!

Du får gärna ta del av mitt svar till Jos beträffande min syn på definitioner av poäng i ord.

Det där med inflation har jag aldrig förstått. Ett vin för 60kr kan vara värt vartenda öre men det kan ju även ett vin för 500kr vara. Allt sitter i betraktarens ögon.

Får jag välja, avstår jag helst 2 flaskor av vinet från Cristia och köper en Côtes du Rhône från Vieille Julienne istället. Eller så avstår jag två av dessa för en Clos Saint Jean CndP? Så kan man hålla på i det oändliga men givetvis framstår 60kr som ganska billigt men för motsvarande pengar finns det oceaner av vin att välja bland och tro mig – det finns bättre vin än Cristias VdP och även med högre poäng.

Nu verkar plötsligt fixeringen vara enorm på poäng per krona. Jag har noterat det som en generell trend. För mig har poäng kontra pris ingen betydelse i teorin. I praktiken dock. Själv lägger jag hellre 300kr på en Aussieshiraz som fått 95 poäng än samma pengar på en Bordeaux som fått 88 poäng. Fast då brukar man bli anklagad för att dricka poäng…

Jag tror man måste börja om från början. Vad tycker jag om? Hur mycket är jag beredd att betala? Gillar jag Grenache bättre än Cabernet Sauvignon? Sedan kan man fundera kring hur man ska hitta vinerna man vill åt. En del bör man köpa/prova på vinst och förlust andra kanske man ska följa andras råd för att upptäcka.

Jag gillar generellt sett inte vinerna från Piemonte speciellt mycket. Köper jag de 95 poängare som vällt över oss under senaste år? Nej, inte en enda. Jag har varit frestad men kommit fram till att det funnits gott om alternativ. Viner med ursprung och karaktär som passar mig bättre. Det har jag lärt mig efter många års utforskande.

Mitt råd är att sluta fundera på poäng kontra pris. Däremot är prisjämförelsen alltid intressant som så – men inte i förhållande till poäng.

Det var ju poäng per krona som alla var så negativa till för ett tag sedan – plötsligt verkar det vara viktigast av allt. I så fall är det dags att sluta med poäng. Dessutom skulle det inte gå att sälja alla dessa viner från Bordeaux som nu lanseras.

Ha en skön söndag!

/ MV

Jos sa...

Hmm... förstår inte ditt resonemang riktigt... Ett vin på 80 poäng och över är ett bättre vin än det genomsnittliga vinet på marknaden. Det är väl knappast något anmärkningsvärt att producera ett vin som håller sämre kvalitet än genomsnittet på marknaden? Bara ett vin kan vara absolut bäst, bara ett precis i mitten och bara ett sämst. Därimellan ligger övriga viner... (ta det inte ordagrant nu utan bara som ett försök att förklara vad jag menar..)

Jag tror du, eller jag.., har uppfattat poängskalan lite fel. För mig betyder över medel, under medel etc att den bygger på alla viner på marknaden och behöver ju såklart inte uppdateras då poängen speglar hur vinet står sig mot övrigt vin på marknaden. Dvs det som finns nu... Att det görs bättre och bättre vin förstår jag såklart men det spelar ju ingen roll när poängskalan ser ut som den gör och hela tiden relaterar till övrigt vin på marknaden.

Att få ett vin som är klart bättre än den genomsnittliga vinflaskan för endast 50-60 spänn skulle i alla fall göra mig glad...

Dessutom testar bara Parker viner av en viss kvalitet, - viner som han tror/gissar är bra.

Mina Vinare sa...

Hej Jos!

Ska göra ett nytt försök.

Jag sökte på viner från Rhône hos Parker (alla viner, det går tyvärr inte att ta bort vita och rosé på något enkelt vis). Valde årgångarna 2003-2007 (fem årgångar). Totalt finns 4063st bedömningar (notera att vissa viner kan dubbleras ibland). Dessa fördelar sig enligt följande:

Okänt = 21st (0,5%)
70-79 poäng = 19st (0,5%)
80-89 poäng = 2240st (55%)
90-95 poäng = 1667st (41%)
96-100 poäng = 116st (3%)

Vinet jag bedömde till 85 poäng (förvisso årgång 2008) har alltså sällskap av 2240st bedömningar i intervallet 80-89 poäng från fem tidigare årgångar enligt Parker (eller 55% av alla de testade vinerna i perioden).

Endast 19st viner (0,5%) anses enligt ovan hålla så låg nivå som under 80 poäng.

Vari ligger då det konstiga med de 85 poängen för Cristias 2008 Domaine de Cristia, Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache"? Är det för att priset känns lågt i förhållande till poängen? Eller är det för att mina 85 poäng anses för höga?

Min spontana reaktion beträffande Cristias vin var att de € 5,50 de begärde på plats var för högt. Om vinet kostade det samma hos en detaljist (exempelvis SB) så vore det mer rimligt.

Det fanns ingen värdering i om 85 poäng för € 5,50 är bra eller dåligt. Börjar man lägga in sådana värderingar i sina poäng så faller hela principen kring Parkerskalan.

Hur mycket får 88 poäng kosta? Hur mycket får 93 poäng kosta? Hur mycket får 96 poäng kosta?

Svaret är rimligtvis att det är upp till var och en att avgöra det. Förhoppningsvis är det inte poängen kontra priset som avgör utan kärleken till en viss typ av vin som är viktigast.

Jag tänker att någon är säkert villig att betala 300kr för en Bordeaux som fått 88 poäng medan samme person tycker att 300kr för ett Australiensiskt vin som fått 95 poäng är alldeles för mycket. Dessutom tolkar/värderar man säkert poängen olika.

Kanske en onödigt lång utläggning men se det som att vinet ifråga har en kvalitet som för mig motsvarar 85 poäng baserat på mina värderingar. Om du anser att vinet är värt € 5,50 baserat på mitt omdöme så är det okej för mig. Det kanske till och med är ett fynd?

För mig var det inte värt pengarna i förhållande till vad jag fick för motsvarande € 9 till 12,- hos andra producenter. Jag menar då att vinet hos Crista inte var tillräckligt intressant trots sitt lägre pris. Ärligt talat spelar det ingen roll vad vinet kostat för det hade sannolikt aldrig fångat mitt intresse.

Är då 85 poäng ett överbetyg? Jag anser inte det. Varför ska jag såga ett vin eller dumpa betyget bara för att vinet inte fångar mitt intresse och gunst?

Kvalitet i fråga om att ett vin är korrekt, typiskt sitt ursprung, någorlunda gott och drickbart är väl tillräckligt för att få godkänt? Kanske skulle betyget ha varit lite lägre? Kanske 82 kanske 83? Att sätta 75 poäng vore dock rena hånet.

Nedan följer några korta urklipp från Parkers bedömningar av vin från sammanställningen ovan som fått lägre än 80 poäng:

“light-bodied with a medium ruby color, a shallow, watery style, and a finish that tails off quickly.”

“Diluted, charmless, herbal, and thin, it is a wine to be avoided.”

“dominated by sharp acidity and green flavors with no texture or ripeness.”

“herbal, thin, austere, unattractive efforts”

Dessa låter inget vidare goda.

OBS! På grund av begränsningar i antal tecken per kommentar måste jag dela upp svaret i två delar. Fortsättning följer. OBS!

Mina Vinare sa...

OBS! Fortsättning från ovan. Se texten ovan för hela kommentaren.

Parker testar alla viner som erbjuds honom men däremot har man kraftigt skurit ned i antalet viner man pressenterar i sina skriftliga/tryckta rapporter. Exakt vad som gäller nu vet jag faktiskt inte men ett tag gick gränsen vid just 85 poäng. Även detta har stötts och blötts på forum och jag orkar inte längre engagera mig i just den frågan.

Parkers sätt att resonera om poäng har debatterats närmast i det oändliga.

En tolkning är att poäng alltid är poäng oavsett vintyp, distrikt, druva/or och ålder/mognad.

En annan är att poängen endast kan användas som en jämförelse i en referensgrupp. Detta skulle betyda att endast en jämförelse är möjlig för en viss typ av vin från ett specifikt distrikt och provat samtidigt i tid. Dessutom är poängen inte en ögonblicksbild utan när vinet är på topp.

Mannen, myten och legenden själv verkar inte kunna (eller vilja) svara på hur han anser att det förhåller sig. Läser man deklarationen på hemsidan så är det alternativ 2 som gäller men få använder den eller tolkar den så – ibland inte ens Parker själv.

Själv finner jag alternativ 1 mer tilltalande. Vad tycker jag om ett vin just nu och oavsett vilket vinet är. Ett vin kan då både öka och tappa i poäng beroende på var på utvecklingskurvan det befinner sig. Lite som Parker bedömer vinerna han skriver om i Hedonist's Gazette. Han tillägger ju även där att hans betyg då ska ses som ögonblicksbilder och inte ”officiella”.

I mitt fall med Cristia måste man beakta att mitt betyg på 85 poäng blir en ögonblicksbild men samtidigt i en jämförelse med vinerna runt omkring och under dagen tidigare provade viner. Då är 2008 Domaine de Cristia, Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache" det i särklass enklaste vinet.

Fast om man försöker bortse från det och endast sätta ett betyg utifrån hur jag upplever de olika beståndsdelarna (utseende/doft/smak/helhet) så blir det ändå 85 poäng. Ett bra betyg men i ärlighetens namn inte speciellt mycket bättre än vad många hederligt gjorda viner hamnar på om man gör analysen jag gjorde i inledningen.

Prova 10-20 röda viner i 60-70kr klassen på Systembolaget och sätt betyg. Några klarar definitivt 85 poänggränsen och få faller under 80 poäng. Det var så jag menade med att det nästan är omöjligt att hitta ett vin som faller under 80 poängnivån. Om man nu tänker sig ett ungt, icke defekt och normalt vin.

Att det finns viner som hanterats fel eller är experimentella och lite udda kan så vara men ett normalt producerat och ungt vin i fruktig stil hamnar knappast under 80 poäng idag. Därav att jag tycker att Parkers definition i text för respektive betygsintervall känns lite omodärn och att den inte är anpassade till dagens förhållande. Inte att det reella värdet i poäng har ändrats. Jag menar att idag är inte längre ett 85 poängsvin så speciellt originellt eller ovanligt. Idag tillhör det oftare regel än undantag. Kalla det inflation eller vad du vill men så ser det ut i min värld.

Jag inser att läser man min beskrivning av vinet ifråga så låter det inte vidare kul men se det som ett utryck för att det var ett enkelt men korrekt vin och som i jämförelse med många andra ruskigt bra viner, framstod som minst intressant.

Vet inte om vi kommer närmare varandra men för mig är det viktigt att den som läser vad jag skriver på bloggen förstår och vet vad jag menar och anser. Man måste inte dela min uppfattning men jag hoppas att det underlättar för läsaren att tolka det jag skriver. Missuppfattningar är aldrig kul.

Ha det riktigt bra och fortsätt gärna att fråga om något blev för flummigt!

/ MV